Perfektionismens baksida

Jag drar upp och virkar nytt, drar upp och virkar nytt. Så har det hållit på ett tag nu. Bara för att jag är så nedrans petig och jobbig. Ibland kan jag tycka att min sida av perfektionism kommit väll till pass, men här är det bara irriterande. Jag kommer ingenstans. Jag bestämmer mig nu för att så länge jag inte gör grova fel, alltså inte att maskorna blev fula, så måste man fortsätta virka ändå. Med detta kan man ju hoppas att man kommer någonstans och förhoppningsvis kan visa upp något. Om det så är fult eller ej.